Barockkammaren

Här möts du av ett fantasilandskap med kraftfullt formspråk och utsirade detaljer inspirerade av sydligare breddgrader.

Barockkammaren kommer från det gamla sockerbruket som låg i Gamlestaden i Göteborg och är ett exempel på inredningskonst i svenska bruksmiljöer under 1700-talet. Kammaren, som möjligen fungerade som arbetsrum, flyttades till museet i samband med invigningen 1916.

Tapeten är målad i mörka färger och föreställer ett sydländskt landskap med byggnader. Denna typ av måleri kallas arkitekturstaffage och användes för att skapa kontrast och berika bildkompositionen. Motiven är målade med oljefärg på uppspänd duk. Andra tidstypiska rumsdetaljer är de höga golvlisterna, träpaneler som fyller fönstersmygarna upp till fönstren och kakelugnen i svartglaserat lergods.

VARIATION AV BAROCKFÖREMÅL

Om du vänder dig om möts du av barockföremål från museets samling. Urvalsarbetet har inspirerats av 1600-talets Wunderkammer, där märkvärdiga föremål och konstverk från olika delar av världen placerades sida vid sida. Här hittar du bland annat förgyllt läder, ett mekaniskt ur och en mustig röd turkiskt matta.

Upplev konservering live

Under året flyttar arbetet ut från konservatorsateljén in till Barockkammaren. På utvalda onsdagar får du se samlingen på ett nytt sätt och följa konservatorns arbete med några av Röhsska museets barockmöbler. En konservator specialiserar sig på att vårda föremålen. Arbetet ger ett extra lager av information, med fokus på material och tekniker.

Följande datum är konservatorn på plats i Barockkammaren  9 mars, 20 april, 18 maj och 8 juni kl 11-15.

Här är några föremål som visas

Nästan lika stora som breda, ofta i ek eller furu och kan plockas isär. Skåpen som utvecklades vid slutet av 1600-talet för köpmanshemmen i de gamla nordtyska hansastäderna var stora med plats för linne och husgeråd. En vanlig modell med rakt krön kallades i slutet av århundradet för Hamburgerskåp vilket det ofta benämns som än idag. I vår samling hittas just ett sådant skåp.

Majolika eller fajans är olika namn på samma slags keramik: lergods med en, ofta bemålad, vit ogenomskinlig tennglasyr. Det som kännetecknade den italienska majolikan under 1500-talets första hälft är att ett litterärt motiv täcker fatets hela yta. Det eftersträvades en naturtrogen framställning av människan och landskapet på samma sätt som i tiden måleri. Färgerna var för det mesta starka och klara och motiven kunde vara historiska, klassiska eller religiösa. Ofta använde man kända renässanskonstnärers verk som inspiration.

Bild: Tallrik (1531) i lergods av Francesco Urbini, Giorgio di Pietro Andreoli.

Det var först under industrialiseringen på 1800-talet som klockor och klocktid spred sig i Sverige. Den här klockan från cirka 1720 är ett så kallat reseur. Urverket drivs av en fjäder, till skillnad från golvur som drivs av lod, och gav en korrekt tid även under skumpiga resor med häst och vagn. Klockans ägare kan också haft nytta av den vid stopp på exempelvis gästgiveri för att inte försova sig på morgonen eftersom klockan har ett slagverk och repeterfunktion som kunde användas vid väckning.

Bild: Reseur av Johan Külper, graverat silver, RKM 32-1960

Verdurer; vävda tapeter med skogs- eller växtmotiv var populära och de flesta verkstäder arbetade efter kartongförlagor utförda av framgångsrika konstnärer. Större gobelänger och vävda tapeter som användes som väggbonader i både festsalar och bostäder importerades främst från Holland, Flandern och Frankrike men under 1600-talet initierades också svensk tillverkning efter utländska förebilder.

Bild: Väv i gobelängteknik, 1600-tal, RKM 118-1912. 

Inga kommande aktiviteter

Toppbild: Tapet från 1729, oljefärgsmåleri på duk. Tapeten är inte signerad och konstnären är okänd. Foto: Ina Winther Åshaug.