Konservering för framtida generationer

Till hösten öppnar museets nya permanenta utställning Designhistorier. Bakom kulisserna på museet pågår febril aktivitet för att färdigställa utställningen. Här kikar vi närmare på konserveringen av några av föremålen som kommer att visas.

Hej Laura, vad har du för roll på museet? 

– Jag är konservator specialiserad på föremål och möbler. Sedan jag tog min masterexamen i konservering på Institut National du Patrimoine i Paris för nästan fem år sedan har jag samarbetat med olika museer och offentliga institutioner. Just nu arbetar jag med föremålskonservering inför öppningen av utställningen Designhistorier här på Röhsska museet. Mina ansvarsområden inkluderar bland annat att stabilisera föremål, ta fram rekommendationer för vård och bidra till installationsprocessen. Det ska bli väldigt kul att få se resultatet av vårt arbete när utställningen öppnar.

Vagga från 1700-talet under konservering av Laura Couturier.

Finns det något föremål som du har tyckt varit extra spännande att arbeta med och varför?

–  Ett särskilt intressant föremål att få arbeta med är en vagga från 1700-talet. Under restaureringen fick jag varsamt balansera mellan att minska spår efter användning och lager av envis smuts med att bevara dess autenticitet såväl som historiska integritet. Det krävde både uppmärksamhet på detaljer och försiktig hantering genom hela processen.

Det var en utmaning att avlägsna den ingrodda smutsen, de missfärgade avlagringarna och hålen i den flätade rottingen. Hålen rekonstruerades med japanska pappersremsor som färgades in. Genom diskussioner och timmar av behandling uppnådde vi till slut vårt mål. Det speglar vår hängivenhet att bevara det här historiska föremålet för framtida generationer.

Laura Couturier, konservator

Vilka åtgärder gjordes med vaggan?

– Den har varit i magasin under ganska lång tid innan den hamnade i vår konserveringsateljé. Efter en noggrann bedömning och en omfattande skaderapport så tog jag tillsammans med kollegor fram en plan för bästa tillvägagångssätt för konservering. Vi prioriterade, liksom ofta, att stabilera föremålet. Det var en utmaning att avlägsna den ingrodda smutsen, de missfärgade avlagringarna och hålen i den flätade rottingen. Hålen rekonstruerades med japanska pappersremsor som färgades in. Genom diskussioner och timmar av behandling uppnådde vi till slut vårt mål. Det speglar vår hängivenhet att bevara det här historiska föremålet för framtida generationer.

Radio från 1936 av Walter Dorwin Teague.

Slutligen, finns det något föremål i samlingen som du har en särskild relation till?

– Det finns en vacker radio i samlingen som påminner mig om Philips 510LU, som jag restaurerade för min masteruppsats. Den för mig tillbaka till processen och de olika utmaningar jag mötte längst vägen. Att utforska dess elektroniska system på baksidan gödde min passion för att förstå varje föremåls tekniska aspekter.

Toppbild: Vagga från 1700-talet under konservering av Laura Couturier.