Föremål från samlingen

Bildväven Kvinnan som ligger på sin soffa och klappar sin katt av textilkonstnären Marja Gräset Andersson. Hon utbildade sig på Konstfack och kom att bli en central figur i 1970-talets naivistiska våg inom svensk textilkonst. Motiven i Gräsets verk är ofta hämtade från familjen och naturen.

Gräset använder gärna flera olika slags textila material i sitt arbete och den här väven har inslag av bomull, ull, lin, silke och flerfärgade trasor. Till kattens tunga har en röd fjäder använts. I intervjuer har Gräset sagt att hon vill förmedla känslan av både det silkeslena och det sträva och det glada och det sorgsna här i livet.

Broderi av textilkonstnären Anna Casparsson (1861-1961). Broderiet har varit en del av en gardin som Casparsson sydde på 1920-talet. Det består av applicerade bitar av siden, chiffong, tyll och spets som dekorerats med guld- och silvertråd, paljetter, pärlor och träkulor. För de vegetativa mönstren har Casparsson bland annat använt platt-, lägg-, stjälk-, rut- och fjädersöm. I samlingen finns fyra delar som suttit upptill och nertill på gardinerna.

Britt-Ingrid Perssons eller BIP:s skulptur tillhör en interaktivt verk som bestod av ett antal huvuden med flera ansikten, kallad Inre och yttre roller. Ursprungligen hade dessa en högtalare inuti och genom att luta örat mot skulpturen kunde man höra en inspelning av svaga viskningar. BIP föddes 1938 i Stensele och studerade vid Konstfack 1958-1965. Hennes verk kännetecknas av ett starkt politiskt engagemang.

I verket Child picking cotton in Uzbekistan har textilkonstnären Emelie Röndahl fäst ett gosedjur i famnen på ett barn, något som inte syns på baksidan. Där ser man istället tydligt hur barnet i den röda jackan håller en bunt nyplockad bomull i händerna. Beroende på vilken sida du tittar på blir berättelserna helt olika.

Röndahl har i intervjuer sagt att hennes fascination för tekniken och uttrycket i ryor grundar sig i denna inbyggda tvåsidighet; att fram- och baksida blir så visuellt olika. Från rätsidan kan bilden av ett leende barn bli grotesk medan baksidan blir mer skissartad. Röndahl använder ofta otraditionellt långa hängande trådar som accentuerar verkens tredimensionalitet.

Elisabet Erikssons textila verk är brokiga och fyllda av detaljer, och utgörs huvudsakligen av broderi och kollage. Till verken använder hon återbrukat material, som här en gammal linnehandduk där några fläckar fortfarande skymtar bakom stygnen.

Sorgmantel är del av en serie broderier som delvis inspirerats av Botaniska trädgården i Göteborg men även av Syrienkriget. Verket tar sitt namn från den fjärilsart vars siluett skymtar i nedre hörnet. I gammal folktro kom Sorgmanteln med dödsbud, men när den dyker upp efter vintern är den också ett tydligt vårtecken. Denna dualitet är typisk för Erikssons konstnärskap, där naturen, det andliga och det politiska är ständigt närvarande.