Göteborgs motsvarighet till Josef Frank

Vem var Otto Schulz, hur känner man igen en inredning signerad Schulz och finns det någon akvarellskiss som sticker ut lite extra? Vi ställer några snabba frågor till Christian Björk som forskat på akvarellskisserna i museets samling.

Vem var Otto Schulz?
– Otto Schulz grundade och drev Boet i Göteborg, en av Sveriges mest framgångsrika inredningsbutiker. Schulz kan sägas vara Göteborgs motsvarighet till Josef Frank och butiken Boet ungefär som Svenskt Tenn i Stockholm. Båda hade borgerliga kunder som målgrupp.

Efter att ha utbildat sig i Tyskland och Berlin kom Schulz till Göteborg under 1910-talet. Med ett brett register av gestaltningsideal ritade han möbler och inredningar i alla möjliga stilar. Idag är Schulz relativt okänd men han utförde otroligt variationsrik design fram till cirka 1950. Boet låg på Avenyn och var som en sorts kommersiell teater, en sevärdhet i centrala Göteborg som lockade många kunder som drömde om de senaste inredningstrenderna. Schulz inredde också fartyg, restauranger och butikslokaler och lämnade efter sig en designhistorisk skatt, bland annat fler än 1600 akvareller som ingår i museets samling.

Schulz har inte blivit särskilt uppmärksammad av eftervärlden, delvis för att han formgav möbler som stack ut från rådande trender. Genom att använda oväntade materialkombinationer och tekniker, hade Schulz ett formspråk som var säreget, ibland oefterlikneligt och stundtals slående – på en och samma gång var han både en konservativ traditionalist och progressiv funktionalist. Sådana särlingar har ofta inte haft det lätt att hamna i historieböckerna. Han var också publicist och gav ut tidskriften Boet under 1930-talet, som idag ger ovanliga, för att inte säga unika, inblickar i mellankrigstidens designvärld.

Bild: Ritning i akvarell och tempera föreställande fasadexteriör, för Grand Bazar, Göteborg, 1922, Otto Schulz, Boet. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.

Vad kännetecknar akvarellskisserna i samlingen?
– Det är en helt fantastisk samling! Antalet akvareller gör att den nog saknar motsvarighet i Sverige. Många visar välkända Göteborgsmiljöer, bland annat Meeths tesalong, Grand Basar, Bräutigams konditori, Medens bokhandel samt inredningar i Börsbyggnaden, Kontoristföreningen, Sahlgrenska sjukhuset, för att bara nämna några. Dessutom är de utförda under en längre tidsperiod, från 1910-talet till 1940-talet, i olika stilideal; brokiga, färgsprakande och med dekorativa effekter under 1920-talet, mer modernistiska under det tidiga 1930-talet, och med en varmare färgsättning med organiska former, dekorationer och utsmyckningar under det sena 1930-talet. Som helhet kan samlingen framstå som brokig men det gör den bara mer spännande.

Bild: Ritning i akvarell och tempera föreställande interiör från tesalongen för Meeths Thesalon, 1926, Otto Schulz, Boet. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.

Finns det någon skiss som du har fastnat extra för?
– En favorit är akvarellen som visar ett skåp som byggdes 1945. Skåpet är nog en av Schulz mest avancerade möbler, men skickligt utförd intarsia som visar Göteborg med omnejd. Akvarellen visar på detaljnivå hur skåpet kom att bli.

Det är viktigt att komma ihåg att akvarellerna hade en viktig funktion, de var ett slags skiss/och försäljningsmaterial, där Schulz i dialog med kunden visualiserade en vision hur möbeln kunde se ut. Akvarellen kunde sedan lånas hem av kunden, som underlag för dialog med familj och vänner.

Bild: Akvarell föreställande dokumentskåp för Notarie. Gösta Olsson, Göteborg, 1940, Otto Schultz. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.

Christian Björk (född 1976) är fil dr i konstvetenskap och lektor i designhistoria på Konstfack i Stockholm. Han har skrivit flera designhistoriska böcker med fokus på inredningsarkitektur och möbeldesign från epokerna Swedish Grace och Swedish Modern. Hans forskning om Otto Schulz och Boet är finansierat av Torsten Söderbergs Stiftelse och kommer presenteras i en publikation.

Toppbild: Akvarell föreställande klubbrum för kontoristföreningen, Göteborg, 1928, Otto Schulz, Boet. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.