Dolda designers, oväntade historier och ett nyförvärv som ligger extra varmt om hjärtat. Vi tog en pratstund med utställningsproducenten Jessica Andersson Sjögerén som projektleder arbetet med Röhsskas nya basutställning Designhistorier.
Vad möter publiken?
– I Designhistorier visas vardagsföremål, unikt konsthantverk och mode från de senaste 150 åren, med fokus på vår nutid inom nordisk design. Utställningen upptar hela 800 kvadratmeter och fem salar – och rymmer allt från en modern Voi-elsparkcykel till ett komplett modernistiskt Charlotte Perriand-kök och en brudklänning signerad modedesignern Vivienne Westwood.
Genom utställningens olika teman försöker vi lyfta andra berättelser än de mest förväntade. Vi vill ge plats för historier som rör tillkomstprocesser, bakomliggande idéer, tillverkningstekniker, men också föremålens användning och koppling till sin samtid.
Genom utställningens olika teman försöker vi lyfta andra berättelser än de mest förväntade. Vi vill ge plats för historier som rör tillkomstprocesser, bakomliggande idéer, tillverkningstekniker, men också föremålens användning och koppling till sin samtid.
Har det framkommit någon spännande historia om något föremål?
– Formgivaren bakom övergångsknappen, Kenneth Österlin, kontaktade min kollega i butiken i ett helt annat ärende. Jag fick nys om det av en slump och bad henne kolla om han hade kvar något underlag från designprocessen. På så vis kompletterades samlingen med en skiss och vi fick också tillgång till en nyproducerad film. Båda dessa tillägg bidrar till det vi vill utställningen ska göra – att ge besökaren en inblick i arbetet som sker innan ett föremål är färdigt. I katalogen som vi är i färd med att ta fram så kan besökaren läsa en text som ger en synskadad användares perspektiv på samma föremål, det känns fantastiskt att kunna erbjuda den helheten.
Har du något favoritföremål?
– Det finns ett nyförvärv som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Det är en hel outfit från projektet Return to sender av Buzigahill. De flesta av oss i västvärlden köper väldigt mycket mer kläder än vi behöver och kanske lämnar vi in till second hand där en liten del går till försäljning, slängs eller exporteras till länder i södra Afrika (75%). Där odlas bomullen, men till ett pris ingen kan leva på och deras import av våra begagnade kläder gör att det inte finns en existerande textilindustri trots att det är där råvaran finns. Modedesignern Bobby Kolade minns hur han såg en kvinna sälja second hand-kläder framför ett bomullsfält i västra Uganda. Han reagerade på hur galet det var, att hon inte kunde försörja sig på sin bomullsodling utan behövde också sälja de plagg som gått ett antal steg från hennes fält och sen tillbaka till vägkanten intill odlingen.
Buzigahill arbetar i gränslandet mellan mode, aktivism och konst. De upcyclar andrahandsplagg som importeras från Europa och sedan säljer de dessa plagg tillbaka till oss.