Nina Due, museichef på Röhsska museet, i utställningen Designhistorier. Foto Kristin Lidell.
Bakom varje föremål finns tematiska ingångar och berättelser som bidrar till en bredare förståelse och en starkare helhetsupplevelse. Det menar Nina Due, museichef, inför öppnandet av museets efterlängtade utställning Designhistorier 9 november.
Designhistorier heter museets nya basutställning. Den ersätter den tidigare utställningen Röhsska museets formhistoria som stängde 2022. Den nya utställningen Designhistorier bjuder på en upptäcktsresa från mitten av 1800-talet fram till idag med över 500 föremål från museets samling – från vardagsföremål till designikoner.
Designhistorier är en utställning som samlar design, konsthantverk och modeföremål från de senaste 150 åren. Vi har velat ge besökaren en upplevelse i utställningen som skapar förundran, nyfikenhet och en wow-känsla.
Nina Due, museichef Röhsska museet
– Det känns fantastiskt roligt att äntligen kunna visa upp alla våra basutställningar för våra besökare! Sedan 2019 har museet jobbat med att förnya våra sex samlingsutställningar, bland annat genom att forska och berika samlingen med ny information för att lyfta fram föremål som inte tidigare varit tillgängliga för publiken.
Ambitionen är att bygga upp kunskap om föremålen – men även om berättelserna bakom föremålen som ofta är lika spännande som den färdiga produkten! Det är ett sätt att väcka intresse och skapa nyfikenhet på design och museets unika samling.
Vilken typ av upplevelse möter publiken i Designhistorier?
– Designhistorier är en utställning som samlar design-, konsthantverk- och modeföremål från de senaste 150 åren. Vi har velat ge besökaren en upplevelse i utställningen som skapar förundran, nyfikenhet och en wow-känsla. Det blir ett rikligt urval med olika föremål från samlingen och tillsammans med gestaltningen och förmedling hoppas vi bjuda på nostalgi och överraskningar, lokala och globala uttryck – allt under ett och samma besök.
– I själva formen för utställningen har vi jobbat hårt med att vara tillgängliga för en varierad publik, både i tilltal och hur man fysiskt rör sig genom lokalerna. Och till skillnad från tidigare och våra andra utställningar så släpper vi in naturligt ljus i Designhistorier genom att inte täcka för lokalens fönster. Det gör att man kan orientera sig i relation till stadens exteriörer och dagsljuset präglar föremålens och utställningens uttryck på ett mer levande sätt. Min förhoppning är att vi skapar en helhetsupplevelse för besökaren – som gör att de vill komma tillbaka många gånger för att botanisera bland alla objekt och berättelser.
Något som också gör att utställningen kommer förändras och aktiveras på olika sätt över tid är det nya konceptet Super Ö. Ett rum som fungerar som ett slags kreativ mötesplats i anslutning till utställningen för olika samarbeten och aktörer som ska kunna kommentera, ge nya perspektiv och fördjupa olika teman från Designhistorier.
Har du något favoritföremål i utställningen?
– Jag tycker det är svårt att peka ut bara ett föremål. Det är ju över 500 objekt i utställningen – alla utvalda för sina specifika funktioner, unika berättelser, materiella egenskaper och estetiska uttryck, men också hantverksmässiga kvaliteter. Men om jag får lov att välja tre verk så tror jag att det kan fungera som exempel på utställningens ambition att presentera föremål med rika berättelser som visar hur olika discipliner är beroende av varandra inom design, mode och konsthantverk, såväl som arkitektur, konst, innovation och en omställning till ett mer hållbart samhälle.
Rya, Child picking cotton in Uzbekistan, 2017, Emelie Röndahl.
– Emelie Röndahls rya är ett fint exempel på när textilhanterverket fungerar som en kommentar på bomullsindustrin och etiska frågor kring textilproduktion, mode och arbetsvillkor ur ett globalt perspektiv.
Kök, 1947-1952, Charlotte Perriand. Foto Kristin Lidell
– Här ser vi design och arkitektur i ett angeläget samspel, där köket var en central del av byggandet av det ikoniska bostadsprojeket Unité d’habitation, Marseille, Le Corbusier, 1947-52.
Berså, servis, 1955 av Stig Lindberg.
Pappersmugg från McDonalds från 2005.
Pyjamas från Polarn och Pyret från 2023.
– Och slutligen en riktig klassiker, Berså av Stig Lindberg från 1961. Vad inte alla vet är att det berömda mönstret ritades av Krister Karlmark på uppdrag av Lindberg för Gustavsbergs porslinsfabrik. Mönstret återkommer hela tiden på nya produkter, som pappersmuggar från McDonalds (2005) till barnkläder för det svenska varumärket Polarn och Pyret (år 2023).
Utställningen Designhistorier öppnar 9 november. Läs mer om utställningen Designhistorier här.