Från praktiskt hantverk till episk berättelse

Svart Rya är en monokrom trasrya i storformat av en av nordens främsta textilkonstnärer. Här berättar Susanne Stenbäcken, konservator på Röhsska museet, mer om verket, omhändertagandet och upplevelsen av dess olika värden.

Konservering av verket Svart Rya.

Svart Rya skapades av textilkonstnären Pasi Välimaa i slutet av 1990-talet och tog ett helt år att färdigställa. Ryan har vävts och knutits i en stor vävstol i ett stycke och är inte mindre än 3,20 meter hög och 2,80 meter bred. Och det var faktiskt konstnärens eget önskemål att den skulle ingå i Röhsska museets textila samling. Något som nu har blivit verklighet. Sedan hösten 2019 ingår Svart Rya i museets samlingar och i december hämtades verket från Borås Textile Center där det senast visades.

Vad har hänt med Svart Rya sedan nyförvärvet?

– När vi monterade ner verket i Borås vakumpackade vi det i plast. Sedan frös vi ner det, eftersom den här typen av material kräver nedfrysning i minst tre dygn i trettio minusgrader för att säkerställa att vi inte får in skadedjur i våra magasin. Efter frysningen dammsög vi försiktigt hela textilens fram och baksida genom ett finmaskigt nät. Därefter dokumenterade, märkte och fotograferade vi den, för att sedan registrera den bearbetade informationen i museets databas.

Finns det någon utmaning med själva materialet?

– Ja. Svart Rya består av olika material som ull, lin, bomull och siden. Framför allt ull och siden gör den extra mottaglig för skadedjursangrepp. Den är också på grund av sin storlek och utformning ganska tung och svår att hantera och blir en utmaning att hitta en lämplig plats för i magasinet. Preventiv konservering innebär att med enkla och hållbara metoder skapa ideala förhållanden vid hantering, exponering och förvaring av föremålen. Uppgiften bjuder på många stimulerande utmaningar.

Konservering av verket Svart Rya

Susanne Stenbäcken, konservator på Röhsska museet, ser över verket inför utställningen. Foto Carl Ander.

Hur ser förberedelserna ut inför utställningen? Och vad händer efter utställningen?

– Det skissas på hur den ska presenteras i utställningen. Just nu hänger den i en specialbyggd ställning som museets tekniker har konstruerat, tills det är dags att installera den i utställningshallen. Väl på plats där är det viktigt att den visas på ett säkert sätt, får en anpassad montering och att ljussättningen lyfter fram dess konstnärliga kvaliteter utan att materialet påverkas negativt.

Efter utställningen ska den inför magasinering frysas ner igen och vi ska också finna en optimal förvaringsplats, eller ännu hellre, en permanent utställningsplats i museet.

Vad tänker du själv om Svart Rya?

– Jag tycker det är ett kraftfullt konstverk. Alla de olika tygremsorna förmedlar tillsammans med knyttekniken en berättelse. Texturen gör att ljuset skiftar och de olika valörerna i svart och grått bildar ett färgspel som gör starkt intryck på mig.

I Röhsska museets samling finns sedan tidigare också Pasi Välimaas verk Jag står ensam bland blommorna som fallit till marken som består av åtta skira tygstycken, färgade i rött och orange som också kommer visas samtidigt som Svart Rya, men i ett annat rum.

Finns det fler ryor i samlingarna?

– Ja, vi har en av Skandinaviens största samling av ryor, med cirka 200 ryor, både äldre och nyare från 1900-talet.

Röhsskas textilsamlingar växte framför allt i snabb takt under 1900-talets början, inte minst tack vare textilintendenten Vivi Sylwan (1870–1961). Museet samlar kontinuerligt in samtida textil och Pasi Välimaas Svart rya utgör ett viktigt tillskott i samlingen.

Utställningen Svart Rya – ett verk av Pasi Välimaa visades i Arkitekturhallen på Röhsska museet mellan 29 februari till 17 maj, 2020.

Toppbild: Carl Ander.