En geridong är en praktisk och flyttbar liten möbel som spred ljus i under årets mörka månader för omkring 350 år sedan. Den relativt enkla, men praktiska möbeln berättar också om vikten av ljuskällor vid möblering i hemmet under äldre tider.
Idag, när vi nutidsmänniskor badar i elektriskt ljus, kan det vara svårt att föreställa sig en tid när mörkret härskade under vinterhalvåret. I äldre tider präglades de svenska hemmen av ett kompakt mörker vintertid, med endast några få inslag av svaga ljuskällor. De som hade råd tände ett talgljus, en oljelampa eller ett vaxljus, men den vanligaste belysningen var elden som brann i den öppna spisen.
Nya sätt att möblera och bo inspirerade av kontinentala förebilder spreds blad den svenska adeln. En rad nya möbeltyper introducerades under 1600-talet och en av dessa var geridongen
Under 1600-talet förändrades bostadsvanorna för samhällets mest förmögna skikt. Sverige hade genom 30-åriga kriget blivit en europeisk stormakt. Nya sätt att möblera och bo inspirerade av kontinentala förebilder spreds blad den svenska adeln. En rad nya möbeltyper introducerades under 1600-talet och en av dessa var geridongen (alternativ stavning gueridonen), som är ett högt enbent bord med en liten skiva för en ljusstake. Benämningen är lånad från franskan, och det är uppenbarligen i Frankrike möbeln har sitt ursprung. I svenska inventarieföreckningar från 1600-talet används ibland också ordet ”ljusstakefot” eller ”stakefot”, som tydligt indikerar bordets användning för att bära en ljuskälla. I de nya representativa miljöerna var det en viktig statusmarkör att kunna använda talgljus och vaxljus för att lysa upp rummen.
Geridong från slutet av 1600-talet ur Röhsska museets samling.
Geridongen tillverkades vanligtvis i par. Tillsammans med väggspegel och ett rektangulärt bord utgjorde geridongparet från och med 1670-talet en av tidens mest uppskattade möbelgrupper. Det var ett praktmöblemang avsett för paradsängkammaren. Här var dess givna plats mellan två fönster, mitt emot sängens fotända. Ljuset från fönstren fångades upp av personen framför spegeln. Efter mörkrets inbrott fylldes samma uppgift av geridongernas ljusstakar. Vanligtvis var alla delarna i detta garnityr avpassade för varandra. Var bordets ben spiralsvarvade gällde detsamma för geridongerna.
Även i dyrbara miljöer var man sparsam med ljus. De användes endast i större omfattning vid festliga tillfällen. Ljusen var tillverkade av talg som var en kostsam råvara. I samband med höstslakten av nötboskap och får utvanns talg ur det animaliska fettet. Talgljusen hade en låg smältpunkt vilket medförde att de lätt kroknade och böjdes. Detta gjorde att ljusen inte sattes i stakarna förrän de skulle tändas. Genom att blanda i bivax kunde man förbättra talgljusens lysegenskaper och brinntid och en positiv aspekt var att ljusen gav en mer angenäm doft. Bivax var ännu dyrare än talg och rena bivaxljus användes mycket sällan. Kyrkornas stora ljusstakar från 1600-talet, avsedda för kraftiga ljus av bivax, signalerar ett gudomligt överflöd.
Ordet möbel har sitt ursprung från mobil, det vill säga flyttbar, och där är geridongen ett gott exempel på det flexibla sättet man kunde inreda sitt hem under 1600-talet.
Geridongen var en praktisk liten möbel som lätt kunde flyttas i rummet och ge ljus där det bäst behövdes. Ordet möbel har sitt ursprung från mobil, det vill säga flyttbar, och där är geridongen ett gott exempel på det flexibla sättet man kunde inreda sitt hem under 1600-talet.
Röhsska museets geridong är troligen tillverkad i Sverige, vid slutet av 1600-talet. Hantverkaren har svarvat bordet i sex olika delar, utförda i björk. Den består av den runda fotplattan och de tre kulformade fötterna, det spiralformade benet och den runda lilla bordskivan. Delarna är sammanfogade med tapp och hål. Det ljusa björkvirket har betsats och bonats för att efterlikna dyrbarare kontinentala träslag, så som valnöt. Ursprungligen har den säkerligen varit del av ett par.
Genom inventarieförteckningar och bouppteckningar går det att se att geridonger var vanliga i herremanshem vid slutet av 1600-talet. De förlorar dock sin popularitet under 1700-talet då nya sätt att belysa hemmen blir allt vanligare. Den ersätts av ljuskronor i glas och vägglampetter med spegelglas.
Vill du se museets geridong kan du besöka utställningen Barockkammaren på museets andra våning.