En kista fylld av historia

Vid mitten av 1600-talet hade Sverige gått från att vara ett fattigt, outvecklat och glest bebott land i norr till att bli en europeisk stormakt. Detta hade skett genom att Sverige vid mitten av århundradet var en av segrarmakterna efter 30-åriga kriget. För att kunna finansiera kriget började staten systematiskt att sälja ut sin mark till adeln. Ibland gavs den även bort genom donationer, som betalning eller belöning för genomförda tjänster relaterade till kriget.

I början av 1600-talet såg de flesta adelsgårdar ut som bondgårdar, fast storleken större. Allteftersom adeln blev förmögnare omsatte de sina nya inkomster i byggande av säterier och herrgårdar med inspiration hämtad från Europa. Från kontinenten spreds ett nytt sätt att inreda och med nya typer av möbler och funktioner.

I kistan förvarades allt från gång- och sängkläder, linne, silver och andra värdeföremål.

Museets stora kista av ek är märkt ”1662” och ”APD” i smitt arbete. Årtalet 1662 avser troligen tillkomsttiden och APD borde syfta på ägarens initialer. Från medeltiden och fram till 1600-talets mitt hade kistan varit den vanligaste förvaringsmöbeln i välbärgade hem. Därefter kom den att spela en allt mindre roll i herremännens möblering, till förmån för det då nymodiga skåpet. I kistan förvarades allt från gång- och sängkläder, linne, silver och andra värdeföremål.

Ekkista från 1662 som är utställd i Barockkammaren på museet.

Funktionalitet för förändring

En kista kunde ha flera funktioner och användes som sittmöbel, som förvaringsmöbel men även som koffert vid transporter. Under 1600-talet förändrades den svenska adelns levnadssätt.

Genom ökat välstånd kunde en familj inneha flera gods och dessa beboddes under skilda tider på året. Detta innebar att stora flyttar mellan de olika bostäderna var ständigt återkommande. Det fanns en praktisk ekonomisk aspekt av att byta bostad med jämna mellanrum. Familjen och de som tillhörde hushållet åt och levde av det som gården hade samlat i magasin och fatbur. När förråden var slut kunde man flytta till nästa bostad. 

Mellan dessa herresäten färdades ägarna och tjänstefolk med flera fullastade vagnar. Flyttningar var ett omfattande företag och man tog inte bara med sig personliga ägodelar utan även tapeter, möbler och husgeråd. Det var viktigt att ha rejäla och tåliga kistor som kunde rymma mycket. Museets kista är försedd med rika järnbeslag och har kraftiga bärhandtag på kortsidorna. Kistan är tung i sig själv och när den var fullastad behövdes det säkert flera personer för att kunna bära den.

Är du nyfiken på att själv titta på kistan så är den utställd i Barockkammaren på våning 2, Röhsska museet. Läs gärna mer om Barockkammaren här.