Vi pratade med residenskonstnär Katrine Skovsgaard som nu installerat sig här på museet. Hur ser hennes arbete ut? Vad är hennes ingång till smärta och hur kopplar hon det till sin konst?
Katrine Skovsgaard är på plats på museet. Foto: Kristin Lidell.
Vem är Katrine Skovsgaard?
– Jag är en forskare och konstnär som utforskar hur konst kan användas för att uttrycka, översätta och dela erfarenheter av kronisk huvudvärk. Min forskning grundar sig i personlig erfarenhet eftersom jag har levt med kronisk huvudvärk i över ett decennium. Inom Residens Röhsska 2023 undersöker jag alternativa uttryckssätt som strävar efter att förbättra förståelsen mellan dem med smärta och dem utan. Under lång tid tvekade jag att dela med mig av min berättelse om att leva med smärta, men nu är det en del av min praktik.
Hur arbetar du och vad kommer du att göra under residenset?
– I min konstpraktik använder jag mig av en mängd olika taktila, dialogbaserade konstpraktiker som textila bildvävar, ljud- och installationskonst. Jag vill synliggöra osynliga berättelser om smärta och kollektivisera kring smärtan, eftersom den ofta upplevs som en ensam upplevelse. Under residenset kommer jag bland annat att visa en bildvävnad med mönstret av min upplevda aura, även känd som en visuell aura, som jag ser som en varning när jag har ett migränanfall som närmar sig.
Vad har du hittat i ditt arbete som kan visa på att upplevelsen av smärta inte nödvändigtvis är så ensam som den känns?
– Neurologen Oliver Sacks konstaterar i sin bok Migrän att migrän genom tiden har åtföljts av hallucinationer: visuella auror som är formkonstanter. Till skillnad från den subjektiva upplevelsen av huvudvärk följer dessa auror ett universellt mönster som följer en av tre allmänna kategorier som ofta ses som ljusa eller blinda fläckar: schackbräde, tunnel eller spiral.
Redan den antika grekiske läkaren Aratheus beskriver dessa auror som blinkande ljus i lila och svarta färger. Det är just så mina auror ser ut – ett varningstecken på att en migrän är på väg. Att läsa om olika upplevelser av kronisk huvudvärk genom tiderna, exempel på vilka finns i det här rummet, inspirerade mig att skapa Chronicles-installationen som visas under residenset. Är det inte otroligt att någon på 200-talet skulle uppleva en migrän liknande min?
Hur kan konst och kreativa uttryck förbättra förståelsen mellan de med smärta och de som bevittnar smärta?
– Under tiden jag är på Röhsska museet kommer jag att utforska denna fråga på en mängd olika sätt. Till exempel kommer jag att tillsammans med kompositören Rosanna Gunnarsson skapa ett körverk som behandlar föreställningar om kronisk huvudvärk, röst och dialog. Jag kommer också att arrangera offentliga samtal om kronisk huvudvärk i dialog med läkare, forskare, personer med kronisk huvudvärk, kollegor och museets besökare.
Jag hoppas att utrymmet jag skapat här, i samarbete med Röhsskas museipersonal, inbjudna kollegor och personer med kronisk huvudvärk, ska väcka ett intresse för hur kronisk smärta upplevs, förhandlas med och uttrycks och hur vi kan kollektivisera kring de annars subjektiva och ensamma aspekterna av att ha ont. Hur kan vi börja tänka på att göra detta?
Till residenset