Klänningar från Sveriges första modehus

Vid sekelskiftet 1900 bildas flera kvinnoföreningar som arbetade för att stärka kvinnors rättigheter. I Stockholm fanns Augusta Lundin som betraktades som en av Sveriges första modeskapare. I hennes ateljé fanns många kvinnor anställda som sömmerskor och Augusta Lundin blev banbrytande inte bara som modeskapare utan även som progressiv arbetsgivare. Augusta Lundin var medveten om hur slitsamt arbetet som sömmerska var och införde 12 timmars arbetsdag och två veckors semester inom sitt företag.

Kvinnorörelser organiserar sig

Kvinnorörelser organiserades på flera håll i Europa under 1900-talets första år. Mest omtalade blev suffragetterna i England som protesterade med våldsamma och spektakulära aktioner. I Sverige fördes kampen under fredligare former. Möten arrangerades och namnunderskrifter samlades in till stöd för kvinnosaken. Selma Lagerlöf, ”Nobelpristagare utan rösträtt”, var en av dem som engagerade sig. När hon mottog Nobelpriset var det i en klänning från Augusta Lundins ateljé.

Augusta Lundin (1840–1919) var dotter till en skräddare i Kristianstad och började som barn att utbilda sig i faderns yrke. Hon flyttade till Stockholm 1863 och arbetade där i en hatthandel och senare i en modehandel innan hon öppnade sin egen syateljé 1867.

Selma Lagerlöf, ”Nobelpristagare utan rösträtt”, var en av dem som engagerade sig i kvinnorörelsen. När hon mottog Nobelpriset var det i en klänning från Augusta Lundins ateljé.

Från enkel ateljé till exklusivt modehus

Fröken Augusta, som hennes kunder kallade henne, var först i Sverige med att rita och sy upp egna modeller som kunderna köpte. Augusta Lundin utvecklade sin ateljé till ett exklusivt modehus med en förnäm kundkrets. Hon besökte varje år Paris där hon köpte modeller som användes som förlagor och exklusiva tyger. Hon hade nära samarbete med flera internationella modehus, bland annat engelsmannen Charles Frederick Worth som öppnade världens första modehus i Paris vid 1800-talets mitt.

Augusta Lundin var tidig med att rationalisera arbetet i ateljén med särskilda sömmerskor för varje del av plaggen. Hon engagerades även av Svenska Dräktreformföreningen. Denna förening arbetade för att förbättra kvinnors klädsel och protesterade mot snörliv, tyngande kjollinningar och hårt åtdragna strumpeband som skadade kvinnors hälsa och både hindrade rörligheten och var opraktiska.

Två klänningar i museets samling

I museets samling finns två klänningar från Augusta Lundins ateljé. En brudklänning i cremevit siden och en promenaddräkt i guldfärgad sidenatlas. Det svenska sekelskiftesmodet var mycket inspirerat av det franska modet. Ofta sydde man upp ateljékopior av de franska ateljéernas klänningar och de som hade möjlighet reste också till Paris och beställde dräkter direkt.

Brudklänning, Augusta Lundins Ateljé, Stockholm, 1911, Siden, Gåva av familjen Hök. Foto Frida Lönnberg.

Den vita brudklänningen är utförd i jugendstil och syddes till Margareta Meeths, (f. Svensson 1889 i Stockholm) till hennes bröllop den 4 juli 1911. Klänningen är gjord i siden, med detaljer i chiffong, spets och silkestrådar. Livet är v-ringat med insättning och chiffong med liten ståkrage dekorerad med spets. Ryggen är också v-ringad ner mot midjan, med tudelad isättning. Ryggen knäpps med hyskor och hankar. Klänningslivet har en stomme av bomull. I midjan finns invändigt ett midjeband i siden. Utvändigt har klänningen ett dekorativt veckat tyg som midjeband med rosett på ryggen. Kjoldelen är utställd och har en underkjol av siden som är fäst med sömmar och stygn. Underkjolen är förstärkt nedtill med ett mellanfoder i flanell för fallets skull.

Promenaddräkt, sannolikt från Augusta Lundins Ateljé, Stockholm, 1894, Siden, Gåva av Kerstin Lidbeck. Foto Frida Lönnberg.

Den tvådelade, guldfärgade klänningen i siden består av en liten jacka och lång kjol som fästs samman med hyskor. Den tillverkades år 1894. Promenaddräkten är av mycket hög kvalitet, handsydd och rikligt dekorerad enligt jugendstilens formideal med blomsterornament och små silkesbollar som draperar livet, likt blommande mimosa. Klänningen beställdes av Fru Alma Lindström och användes i samband med att hon och hennes make, som var anställd vid banverket, deltog i invigningen av en ny sträcka av järnvägen. En festlig och högtidlig händelse som fordrade en ny dräkt.

Är du nyfiken på fler modeföremål ur Röhsska museets samling? Här kan du söka i museets samling.