Det glada 1920-talet gav upphov till ett nytt mode. Kvinnor fick rösträtt och blev mer självständiga. Den nya tidens mode följde en progressiv utveckling mot större tillgänglighet, rörlighet och frihet.
Tiden efter Första världskriget benämns ofta som det glada 1920-talet. Radion slår igenom och ungdomen, jazzen och livsglädjen bejakades. 1920-talet var ett decennium då kvinnor för första gången började betraktas som riktiga medborgare och fick rösträtt. I Röhsska museet finns en mängd klänningar från 1920-talet som visar på det nya moderna dammodet som speglade samtidens framtidsoptimism. Plaggens linjer inspirerades av funktionalism, och ledorden var enkelt och funktionellt, frigjorda från korsetter och långa kjolar.
Tillsammans med de raka, korta klänningarna, som blev moderna, introducerades det nya begreppet ”flapper”, som hämtades från det engelska ordet som användes om flickor som hade utsläppt hår så att det fladdrade i vinden.
Under första världskriget hade många kvinnor tvingats till större självständighet och blivit yrkesarbetande. Även under 1920-talet fortsatte kvinnornas självständighetssträvan och kvinnans plagg blev mer anpassade till att fritt kunna röra sig. I Sverige fick kvinnor rösträtt 1921 och modebilden speglade på många sätt de omvälvande samhällsförändringarna. Skönhetsidealet ändrades och kvinnor skulle inte längre vara kurviga utan slanka med smala höfter och liten byst. De flesta kvinnor bar korta raka klänningar, skor med rem och klockhatt.
Grön ärmlös klänning i rak modell med broderier i guld- och grönfärgad silkestråd. Stockholm, 1920-tal. Gåva av Maja Odhammar, Rolf och Gunilla Bengtsson.
Klänningen finns för närvarande inte utställd på museet.
Vit ärmlös klänning i rak modell, dekorerad med pärlbroderier i blomstermotiv. Stockholm, 1920-tal. Gåva av Maja Odhammar, Rolf och Gunilla Bengtsson.
Klänningen finns för närvarande inte utställd på museet.
Svart chiffongklänning som dekorerats med broderier av stenkolspärlor. Au Louvre Robes, 1920-tal Gåva av Gunnel Fallenius-Kellgren.
Klänningen finns för närvarande inte utställd på museet.
Tillsammans med de raka, korta klänningarna, som blev moderna, introducerades det nya begreppet ”flapper”, som hämtades från det engelska ordet som användes om flickor som hade utsläppt hår så att det fladdrade i vinden. Flappermodet kom att symbolisera de fria och lediga kvinnor som dansade charleston.
Flapperklänningarna var ofta dekorerade med glänsande paljetter eller fransar som blänkte när kroppen rörde sig. Rörligheten och energin var viktiga element, och ofta hade kjolen en praktisk längd så att den gick att dansa i. Under 1920-talet kom man att lägga stor vikt vid att kroppen kunde röra sig i kläderna och att de inte bara var dekorativa.
Under 1920-talet kom mode också att bli tillgängligt för många fler. Fortfarande var det vanligt att man sydde själv och ”kopierade” modehusens modeller, men genom effektivare produktion blev konfektion tillgängligt för allt fler. Genom att modellerna förenklades var det enkelt för konfektionsindustrin att tillverka moderiktiga kläder till ett överkomligt pris. De sociala skillnaderna, som man genom alla tider på ett tydligt sätt kunnat avläsa genom kläderna, var inte längre lika tydliga. Det var inte längre modet som avslöjade den sociala tillhörigheten utan detaljer som material, skärningsdetaljer och accessoarer.