Intervju med Josefin Kilner

Ett urval av museets rika 1700-talets samling har tagit plats i en ny permanent utställning. Den breder ut sig i tre salar där bland annat broderi, glas, figuriner såväl som hela rumsinteriörer gestaltas. Men vilka var utmaningarna? Och vilka är intendentens favoritföremål?

Visst har det varit en 1700-talsutställning här tidigare, vad är skillnaden?

– Det stämmer, en stor skillnad är utställningsdesignen. I arbetet med den nya utställningen så har vi samarbetat med en extern formgivare, Tove Alderin Studio, som gestaltat hela rummet med nya väggfärger och väggpaneler i metall. Det kommer att bli en visuellt rolig utställning där rummets former förstärker berättelsen.

Vi har även tagit fram många fler olika typer av föremål än tidigare, som exempelvis böcker och sidentyger. Vi presenterar också fler fördjupande texter som ger ett bredare historiskt sammanhang till objekten. Samtidigt återskapar vi en interiör från den gamla utställningen som har varit mycket omtyckt bland besökarna, så det blir både nytt och gammalt!

Bild: Josefin Kilner i en av 1700-talsinteriörerna, foto: Andrea Erlandsson.

Vad tycker du har varit den största utmaningen i arbetet?

– Det svåraste är liksom alltid att alla fina föremål i samlingen inte ryms i utställningen. Museet har många 1700-talsföremål och vi hade lätt kunnat göra utställningen dubbelt så omfattande. Speciellt museets fajanssamling är magnifik och skulle kunna visas upp ännu mer.

Och slutligen, har du något favoritföremål?

– De kanske mest visuella föremålen i utställningen är figurinerna. Figuriner är små skulpturer i porslin eller fajans som var populära under 1700-talet. De föreställde människor eller djur, och avbildade gärna motiv med exotiska, mytologiska eller idealiserande inslag. Figurinerna användes som bordsdekorationer och är skickligt utförda och deras detaljrikedom är fascinerande.

Toppbild & bild: Porzellan Manufaktur Nymphenburg (Ca 1760) av Franz Anton Bustelli. Foto: Carl Ander.