Vi träffade konstnären och filmskaparen Ilona Sagar och pratade om hennes möte med det ikoniska sanatoriet i Pemar och varför begreppet ”omsorg” blev så centralt i arbetet med hennes nya filmverk Other Actors.
Ilona Sagar i sin studio i London, foto: Paulina Figueroa och Somerset House.
Vad väckte ditt intresse för Pemars sanatorium, och vad fick dig att vilja utforska byggnaden?
– Jag har känt till sanatoriet sedan länge som ett ikoniskt exempel på modernism och på många sätt en slags födelseplats för det moderna sjukhuset. I samband med ett residens hos Saastamoinen Foundation i Finland fick jag möjlighet att besöka Pemar. Jag hade föreställt mig att det skulle vara ett slags museum eller monument, fruset i tiden. När jag kom dit slogs jag av att det var precis tvärtom. Det var en byggnad i förändring, som fortfarande höll på att hitta fram till vad den skulle bli. Det var just det här tillståndet av förändring som fick mig att vilja arbeta med byggnaden och verkligen förstå dess historia.
Paimio Sanatorium, photo: Ola Kolehmainen, © Paimio Sanatorium Foundation.
Vad upptäckte du genom din forskning och dina samtal med människor som bodde och arbetade där, som saknas i de mer välbekanta berättelserna om paret Aino och Alvar Aalto och Pemars sanatorium?
– Pemars sanatorium är en så välkänd och noggrant dokumenterad byggnad att det kändes viktigt att närma sig platsen på ett annat sätt och se bortom de etablerade historierna. Jag tillbringade mycket tid med fastighetsskötare, sjuksköterskor och läkare som arbetade där. Deras erfarenheter öppnade upp andra sätt att förstå byggnaden – genom dess vardagsliv, förfall och pågående underhåll.
Ur verket Other Actors, Ilona Sagar.
En idé som blev allt viktigare under processens gång var frågan om omsorg och underhåll – inte bara av byggnaden, utan också av historier, institutioner och idéer. Vi tar hand om kroppar, vi underhåller byggnader, men vi upprätthåller också idéer. Vad vi väljer att bevara och vad vi väljer att göra oss av med är aldrig neutralt. Det finns en politik i det. Byggnaden verkade själv bearbeta de här frågorna. Vad ska konserveras? Vad ska bevaras? Vilka delar av dess historia ska förbli synliga? Och vad kan betraktas som oviktigt?
Under arbetets gång blev det allt tydligare för mig att frågor om synlighet och marginalisering står i centrum för vår relation till Pemar. Vem får synas, och vilkas kroppar förblir osynliga eller trängs ut i marginalen? De här frågorna knyter samman Pemars historia med dagens hälsopolitik. Byggnaden blir därmed mindre ett monument över en svunnen tid och mer en plats där vi kan reflektera över samtiden.
Till sanatoriet specialdesignades bland annat funktionalistiska möbler, däribland vilfåtöljer utformade för att underlätta patienternas andning. Pemarstolen har sedan dess blivit ikonisk och produceras fortfarande. Copyright: Alvar Aalto Museum.
Vad hoppas du att besökarna ska se eller förstå på ett nytt sätt om Pemars sanatorium efter att ha tagit del av Other Actors och utställningen på Röhsska?
– Många av de designidéer som växte fram ur Pemars sanatorium är fortfarande relevanta. Aino och Alvar Aalto var pionjärer inom ett humanistiskt förhållningssätt till design som det fortfarande är oerhört viktigt att reflektera över i dag. Men samtidigt har stolarna, möblerna, de ikoniska lamporna och andra inredningsdetaljer blivit föremål för en slags fascination för 1900-talets mitt – ofta frikopplad från de ursprungliga intentionerna och den politiska betydelsen.
Jag hoppas att utställningen möjliggör en annan läsning av dessa historier – en som åter synliggör något av deras radikalitet. Dessa objekt är fortfarande betydelsefulla, inte bara som designikoner, utan också som sätt att läsa historien. Frågan är hur vi läser dessa historier i ljuset av vår instabila samtid och vad de fortfarande kan lära oss om hur vi utformar, tar hand om och organiserar världen i dag.
Utställningen Ilona Sagar: Omsorgens arkitektur visas 7 november 2026 – 5 juni 2027.
Vernissage med invigningstal och mingel den 7 november kl. 13–15, utställningen är öppen kl. 11–17.
Utställningen finansieras med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland.
Utställningen formges av designern Adrien Rovero.