Röhsska museets formhistoria – 1800 till idag

  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet

Vi har plockat fram det bästa från museets samlingar av möbler, industridesign, affischer, textilier, keramik, glas och mycket mer som berättar om vår syn på formens utveckling under 200 år. Den svindlande färden går från industrisamhällets framväxt på 1800-talet till dagens informationsålder. Utställningen går genom fem rum där du möter färger, former och idéer genom spännande scenografi som gestaltar olika delar av formens historia.

1000 föremål på 850 kvadratmeter
I utställningens 32 montrar visas en kronologisk stilhistoria som berättas genom ett antal miljöer. I miljöerna fångar vi tidens formgivning snarare än bygger upp autentiska miljöer. Längs väggarna i utställningen återfinns fördjupningar och diskussioner. Utställningen innehåller cirka 1 000 föremål på 850 kvadratmeter. Röhsskas alla samlingar består av ungefär 50 000 föremål där de flesta är inhemska. Detta gör att det främst är den svenska formhistorien som speglas i utställningen.

1800 – 1900
I det första rummet visas föremål från 1800-talet. Här ser vi exempel på den gustavianska stilen som dröjde sig kvar i början av 1800-talet och som senare efterföljdes av empiren, i Sverige kallad Karl Johan-stilen. Den moderna formhistorien tar sin början i 1800-talets mitt med den gryende industrialismen. 1851 arrangerades den första världsutställningen i London, vilken väckte stor uppmärksamhet och kom att skapa en engagerad debatt om samtida formgivning. Förutom industrisamhällets framväxt präglades 1800-talet främst av historiserande stilar. Gemensam nämnare för dessa nystilar var överlastade miljöer med rika textila inslag. I utställningen visas exempel på de olika nystilarna och den dekorativa inredningsformgivningen. I slutet av det gula rummet visas också exempel på den Arts and Crafts rörelse som växte fram i Storbritannien under 1800-talets andra hälft som en reaktion mot tidens stilimitationer och massproduktion. En rörelse som kom att få stor betydelse för jugendstilens utveckling vid sekelskiftet 1900.

1900 – 1920
I det andra rummet visas en mängd exempel på svenska och internationella konsthantverksföremål samt inredning. I början av 1900-talet hade användningen av nystilarna nått sin kulmen och reaktionen blev den så kallade Art Nouveau, den nya konsten, i Frankrike, där den tog sitt uttryck i överdådiga florala ornament. Art Nouveau hade sin motsvarighet i Jugend i England, Skottland och Österrike där man använde ett modifierat uttryck med fokus på en lugnare och mer geometrisk dekor. I Sverige blev den nya stilen mer återhållsam eftersom nationalromantiken samtidigt gjorde sig gällande. Inspirerade av inte minst, den franske glaskonstnären, Émile Gallés framgångar tog svenska glasbruk vid sekelskiftet 1900 kontakt med konstnärer för en exklusiv glasproduktion. Med sina växtdekorerade överfångsglas var Gunnar G:son Wennerberg, den svenska jugendepokens främste glaskonstnär, verksam vid Kosta. Senare var Alf Wallander verksam vid Kosta och Reijmyre. Andra framträdande jugendglaskonstnärer var Anna Boberg, A.E. Boman och Karl Lindeberg. Vid Kosta gav Edvin Ollers 1917 ny form åt det hyttarbetade nyttoglaset. I utställningen visas också exempel på Simon Gates glas för Sandvikens glasbruk och Edward Halds glas.

1920 – 1960
I formhistoriens tredje rum visas föremål från 1920-talet ända fram till 1960-talet. Med början i den svenska tjugotalsklassicismen, som var nationellt orienterad, med ett nyklassiskt, enkelt och uttrycksfullt formspråk i den gustavianska stilens anda, visas här 40år av formgivning. Här finns exempel från Stockholmsutställningen 1930 som blev funktionalismens genombrott i Sverige. Tidens inställning var att det som var funktionellt också var vackert och all dekoration för dekorationens skull blev bannlyst. ”Swedish modern” kom att stå för kvalitet och enkelhet i utförande, luft och ljus, harmoni och bekvämlighet. 1950-talet blev en guldålder för svensk och skandinavisk form med eleganta, funktionella vardagsprodukter, ofta med spenslig strömlinjeform. Scandinavian Design var ett engelskt begrepp, som myntades på 1950-talet, då en medveten satsning på skandinavisk formgivning fick stor genomslagskraft. Under 1960-talet bidrog ny konsumtionskultur, teknologi, och en allt starkare ungdomskultur till en formgivning som var ung, färgrik och flexibel. Impulserna kom snarare från populärkulturen än från den äldre generationens motivvärld. Här finns humoristiska föremål och en blandning av plastmöbler och pappersklänningar.

1960 – 1980
Här visas en mängd plastföremål, från skrivbord till tallrikar och ergonomiska hjälpmedel. Men också grafisk formgivning och politiskt konsthantverk. Det senare fick stor betydelse under 1970-talet, i takt med en ökad miljömedvetenhet och det politiska uppvaknandet i samband med oljekrisen och Vietnamnkriget. På 1960-talet märktes en genomgripande utveckling i reklambranschen, framdriven av en rad färgstarka grafiska formgivare. Kritiken mot industrin radikaliserades i början av 1970-talet. Tiden präglades av ekonomisk turbulens till en följd av oljekris, ökad global konkurrens och strukturproblem inom industrin. Utställningsrummet avslutas med en föraning om 1980-talets färgstarka och humoristiska formgivning med den italienska designgruppen Memphis.

1980 – i dag
I formhistoriens sista rum visas formgivning från 1980-, 1990- och 2000-talet. Från ett bredaxlat mode och färggrant svenskt glas till stilrent svenskt mode med hög konsthantverksgrad. Där bland annat modetrenderna avlöst varandra i ett rafflande tempo och datorns utveckling har gått rasande fort från en otymplig maskin till en nätt telefon. Under 1980-talet uppmärksammades en formgivning som betonade form och uttryck. Under rubriken ”postmodernism” ifrågasattes funktionalismens stränga form- och funktionsuppfattning. På samma sätt som postmodernismen präglade alla designformer blev modedesignen ironisk. Historiska stilar återanvändes, inte i helhet men delar och detaljer utvecklades till en helt ny stil. På 1990-talet kunde samtida design användas för att skapa uttryck för ett modernt och urbant hem. I utställningen finns ett bord dukat med Nobelservisen vilken gav signaler om en mer konservativ brukare. I början av 2000-talet upplöstes det sena 1990-talets stränga form till förmån för mer organiska och experimentella former. Experimentlustan tog sig uttryck i ett ifrågasättande av formens ramar med ett nytt intresse för hantverkets uttryckskraft.

Dela: