Intendent Vivi Sylwan ägnade sitt liv åt textilforskning på Röhsska museet

  • Vivi Sylwan. Arkivbild. Röhsska museet.
  • Textilfragment av gobelängväv i ull- och lingarn. Egypten, ca 500-600. RKM 180-1935. Foto: Röhsska museet

Textilintendenten Vivi Sylwan (1870–1961) kom att viga sitt liv åt textilforskning på Röhsska museet. Hon föddes den 4 september, 1870, i Kristianstad och var dotter till överstelöjtnant Otto Sylwan och Ida Carolina Sylwan, född Wendel. Flera av barnen kom att bli framgångsrika. Vivis halvbror Otto blev litteraturprofessor och rektor vid Göteborgs högskola. Ingen av dem kom att gifta sig, de delade hushåll tills Otto dog 1954. Vivi Sylwan utbildades vid avdelningen för högre konstindustri, Tekniska skolan i Stockholm, idag Konstfack. Hon anställdes vid Röhsska museet redan 1912 som ”skrivbiträde”. Museet hade ännu inte öppnat för publik men insamlingsarbetet var redan i full gång. I bevarad korrespondens mellan Vivi Sylwan och museets chef Axel Nilsson från 1914 framgår att Vivi planerade och föreslog hur insamlingsresorna skulle företas. Detta år bedrev hon insamling av textilier på Öland och i södra Småland. Utöver insamlingsresor inom landet och utomlands ordnade ”fröken Vivi Sylwan” textilmagasin och utställningar. Konservering och undervisning var viktiga områden. Vivi Sylwan undervisade i textil konsthistoria vid Slöjdföreningens skola (HDK – Högskolan för design och konsthantverk) och i Vävskolan (Textilinstitutet i Borås).

Röhsskas textilsamlingar växer
Röhsskas textilsamlingar växte i snabb takt under 1900-talets början. Sylwan förvärvade framför allt folkliga textilier. Särskilt intresserad var hon av ryorna och de bohuslänska dubbelvävnaderna. Textila tekniker var hennes specialområde. Hennes forskning var oerhört bred och skulle idag närmast beskrivas som kulturhistorisk och etnografiskt inriktad. Hon var intresserad av hur enklare mönstring var konstruerad, till skillnad från tidigare textilforskning som huvudsakligen intresserat sig för exklusiva praktvävnader. Sylwan menade att de enkelt mönstrade, massproducerade varorna återspeglade de dyrbara vävnadernas mönstring. Hon antecknade textiliernas funktion och de dialektala benämningarna för att sedan jämföra dessa med fornnordiska termer. Vivi Sylwan var den första forskaren att påpeka att de medeltida bonaderna från Överhogdal i Härjedalen och Skog i Hälsingland hade en vävd, inte en broderad mönstring.

Resor och forskning
Vivi Sylwan skrev flera uppsatser om textila tekniker, till exempel om kläder med vävd dekor i så kallad gobelängteknik och om skaftvävnader, vilka har en mönstring som åstadkommits genom inskyttling i ett skaftsystem som reglerar varptrådarna. Hon publicerade sina tidiga forskningsresultat under 1920-talet i tidskrifterna Rig och Fornvännen. Hennes intressefält inbegrep dräktskick under bronsåldern i Norden, brickbandets kulturhistoria, orientaliska mattor, medeltida kyrkliga bonader och senantik textil konst. Texterna byggde på hennes studier av textilsamlingar i Sverige och utomlands. På studieresor till Tyskland, England, Frankrike och Österrike studerade hon museernas textilsamlingar. År 1928 bidrog Vivi Sylwan med artikeln ”Svenska dubbelvävnader samt dubbelsidiga vävnader av utländskt ursprung”, med utgångspunkt i medeltida vävnader i Röhsskas samlingar, i; Medeltida vävnader och broderier i svenska kyrkor (red. Agnes Geijer och Andreas Lindblom).

Siden, brokader och ryor
I boken Siden och brokader från 1931, bidrar Vivi Sylwan med de första kapitlen där hon skriver om ädelsilkets tidigaste framträdande i medelhavsländerna och om persiskt, bysantinskt och islamskt sidenväveri. Hennes i Sverige mest kända arbete är det gedigna verket Svenska ryor som kom 1934. Sylwan redogör ingående för den förhistoriska vävtekniken som kallas flossateknik.

Sylwan internationellt känd
Efter att ha ägnat sig åt svenska folkliga tekniker kom Vivi Sylwans forskningsinriktning att få en mer internationell inriktning. I Woolen Textiles of the Lou-Lan people 1941 presenterar och bearbetar Sylwan, Sven Hedins och Folke Bergmans fynd av yllevävnader i gobelinteknik som påträffats i det centralasiatiska området. I Investigation of silk from Edsen-Gol and Lop-Nor behandlar Vivi Sylwan de äldsta proven på sidenvävnader i Kina. Vävnaderna finns bevarade som avtryck på bronsföremål från tusentalet f Kr. Dessa liksom de bevarade senare vävnaderna från Hanperioden (205 f Kr–220 e Kr) har en mönstring som bildats av en dominerande varp till skillnad från de främre-asiatiska, egyptiska vävnaderna. Dessa båda böcker om de asiatiska textilfynden kom att göra Vivi Sylwan världskänd inom fackkretsar.

Illis quorum meruere labores
År 1934 tilldelades Vivi Sylwan den kungliga medaljen Illis quorum meruere labores – Åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta. Två år senare, år 1936 erhöll hon Jacques Lamms pris – för värdefullaste arbete på de bildande konsternas och konstindustrins område. Vivi Sylwan var den första kvinnan som utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs högskola (1941).

Textilsamlingarna fortsätter att inspirera
Så sent som 1972, efter Sylwans död, publicerades hennes forskningsresultat i Geijers Ur textilkonstens historia. Verket är grundläggande för all textilforskning och har inspirerat lärare och elever att experimentera med olika vävslag. Röhsska museets textilsamlingar har in på 2000-talet fortsatt att inspirera studerande och konsthantverkare vilket är helt i linje med Vivi Sylwans arbete och intentioner.

/ Ritwa Herjulfsdotter, fil dr
Röhsska museet, maj 2014

Dela: