Röhsskas första museichef

Ett konstindustrimuseum är enligt moderna begrepp en institution som inte längre bör – i likhet med tandborsten – bli betraktat som ett överklassens njutningsmedel.” Så inledde Axel Nilsson ett tal till Röhsska museets byggnadskommitté då han av kommunfullmäktiges ordförande i Göteborg Axel Carlander 1909 blivit tillfrågad att leda uppförandet av ett nytt museum i Göteborg.

Han skulle få pröva sina idéer
Tärningen var kastad och Axel Nilsson var inte sen att tillvarata tillfället, som så här i efterhand tycks skapat bara för honom och honom allena. Alla bitar föll på plats. Han skulle få påverka utformningen av ett modernt museum och vara med om att bygga det utifrån och in. Han skulle få medverka till en byggnad där han med sitt kunnande, sin erfarenhet och sina preferenser kunde följa upp sådant som han försökt lära ut till andra. Han slapp anpassa sig till en redan uppförd byggnad eller vara låst till ett lokalprogram, som författats av någon annan än han själv. Hans krav på ljusförhållanden, teknik och praktiska lösningar skulle han kunna påverka från allra första början. Han skulle få pröva sina idéer för inredningar och installation av utställningar. Han skulle få ge sig ut i Sverige, Skandinavien och Europa för att handla det som han ansåg bäst skulle passa på ett konstindustrimuseum.

En enorm utmaning
Det han ville skapa var en inspirationskälla för att sprida och inspirera till bättre smak och bättre kunnande om konsthantverk av kvalitet. Detta gällde både yrkesutövare och allmänhet. Samlande förknippas gärna med rikedom och pengar. Här skulle besökarens upplevelse av utställningarna vara berikande. I magasinen skulle man kunna öka sitt kunnande om sådant man särskilt fäst sig vid, i verkstäder och ateljéer skulle man kunna arbeta med föremålen som förebild och i biblioteket skulle finnas bilder och böcker om konstslöjd och hantverk. Det var en enorm utmaning och skulle kräva Axel Nilssons hela engagemang och hans krafter.

Partnern Carl Westman
Arkitekten Carl Westman vann arkitekttävlingen, den andra i ordningen. Han och Axel Nilsson arbetade som ett radarpar. De trivdes tillsammans och sporrades av varandra till nya och bättre lösningar. Westman höll sig mest till den yttre arkitekturen och lämnade åt Axel Nilsson att utforma inredningen tillsammans med personalen på Westmans arkitektkontor. Därför som man kan säga att Röhsska museet är lika mycket Axel Nilssons som Carl Westmans verk.

När huset väl var färdigt och invigt 1916 arbetade Axel Nilsson där till sin död 1924.

Louise Brodin, barnbarn till Axel Nilsson och tidigare intendent på Röhsska museet

Dela: