Röhss mausoleum på Östra kyrkogården

  • Röhss mausoleum, Östra Kyrkogården. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Uppståndelsen, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Hoppet, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Detalj av Hoppet, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Detalj av Sorgen, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Detalj av Sorgen, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Detalj av Sorgen, Röhss mausoleum, av skulptören Sigrid Blomberg. Foto: Ritwa Herjulfsdotter, Röhsska Museet.
  • Gravbyst föreställande August Röhss av Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Gravbyst föreställande Caroline Röhss av Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Caroline Röhss avporträtterad på sin födelsedag 1919 i sitt hem. Till vänster i bild kan ses August Röhss byst. Foto: Särö Kulturarv.
  • Oljemålning på August Röhss (1836-1904). Foto: Röhsska Museet.
  • Viktor Rydbergs mausoleum, Östra Kyrkogården. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • ”Tomtens” skapare lockar till sig tomtar än idag. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Interiör i Viktor Rydbergs mausoleum.
  • Viktor Rydbergs gravrelief av Sigrid Blomberg. Foto: Carl Ander, Röhsska museet.
  • Portalutsmyckning av Sigrid Blomberg, Vasagatan 46. Foto: Carl Ander, Röhsska Museet.
  • Vasagatan 46. Huset ritades av arkitekt Hans Hedlund på uppdrag av S.A Hedlund.
  • En 30-årig Sigrid Blomberg (1863-1941). Foto: GUB.

Röhss mausoleum på Östra kyrkogården i Göteborg är ett av Nordens mest uppmärksammade och påkostade gravkapell.

Norrländska skogar gav ”massor av flis”
Köpmannen August Röhss (1836–1904) blev som 22-åring delägare i faderns firma Wilhelm Röhss & Co. i Göteborg. Firman hade en framträdande roll i uppbyggandet av både järnvägsnät och bankväsende. 1800-taletets affärer med trä och järn och byggde snabbt upp en förmögenhet åt Wilhelm Röhss & Co.

August Röhss tog livlig del i Göteborgs angelägenheter såsom det anstod en välbärgad man ur stadens societet. Han var hedersledamot av Konstakademien, ledamot av Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, riddare av Nordstjärneorden och kommendör av 1:a klassen i Vasaorden

Med tiden blev han en välkänd mecenat. August donerade 350 000 kr till flera professurer vid Göteborgs högskola, för nationalekonomi, sociologi, geografi och statsvetenskap. Akademien för de fria konsterna, i Stockholm fick 50 000 kr och han betalade inköpet av samtliga inventarier för Göteborgs Ålderdomshem vid Slottsskogen. August Röhss donerade också stora belopp till Nationalmuseum, Stadsbiblioteket och Göteborgs konstförening. Tillsammans med sin bror donerade han grundplåten till Röhsska museet. Wilhelm Röhss anslog enligt sitt testamente 250 000 kronor till museet. På julafton 1901 donerade den yngre brodern August Röhss 180 000 kronor till inköp av det blivande museets samlingar.

År 1898 gifte August sig, 62 år gammal, med Caroline Röhss f. Zackau (1839–1928). De fick 6 år tillsammans.

Tävling om bästa gravrum
Herrskapet Röhss ville höja kvaliteten på gravvårdskulturen. Deras önskan var att ”bildande” konst, precis som i södra Europa, skulle få ta plats på de svenska kyrkogårdarna. Paret Röhss anordnade därför en tävling där några utvalda skulptörer bjöds in. Carl Milles bidrag bestod av två figurgrupper som symboliserade ”de goda tankarna och gärningarna” som inväntade den döde vid dödsrikets port. Förslaget ogillades av herrskapet Röhss. Det var istället skulptören Sigrid Blomberg (1863–1941) som vann tävlingen och fick uppdraget att för prissumman 10000 kronor skulptera de anslående figurerna Hoppet, Sorgen och Uppståndelsen i brons utanför mausoleet som ritats av den kände arkitekten Hans Hedlund. Samme arkitekt ligger bakom Dicksonska folkbiblioteket, 1897, KTH, 1900, HDK, 1904 och Telegrafverket 1912, för att endast nämna några byggnader ur hans rikhaltiga produktion.

Utbildning
Sigrid Blomberg (1863–1941) föddes i Fliseryds socken, Småland. Hennes föräldrar dog tidigt och syskonskaran fick snabbt lära sig att stå på egna ben. Sigrid, som kallades Blomman av sina vänner, utbildade sig till träsnidare vid Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar i Stockholm. År 1889 skrevs hon in vid Konstakademien där hon var kvar till 1895. När hon hade erövrat den Kungliga medaljen reste hon bland annat till professor Dietz i Dresden för privata studier. Tack vare flera offentliga beställningar kunde hon hyra ateljé i Italien, där hon hämtade inspiration till sina verk.

Hans Hedlund och Sigrid Blomberg
Sigrid stiftade bekantskap med Hans Hedlund redan i 20-årsåldern. De brevväxlade under många år och hon började alltid sina brev med ”Herr Arkitekt”. Kanske var det Victor Adler som förmedlade kontakten dem emellan. Adler var rektor vid Tekniska skolan och lärare på Chalmerska Slöjdskolan där även Hans Hedlund var lärare. Hans och Sigrid hade samarbetat tidigare, år 1880 då Blomberg fick uppdraget att skulptera portalfiguren till ett hus, ritat av Hedlund, på Vasagatan 46 i Göteborg.

Umgänget var stort och livligt. I Stockholm, där hon levde tillsammans med författaren Sigrid Leijonhufvud (1862–1937), hade hon en vindsateljé där konstelever samlades under hennes ledning och där Nya Iduns teatergrupp repeterade.

Bebådelsen
Sakral konst och gravskulptur kom att bli Sigrid Blombergs främsta områden. Hennes särskilda talang var att realistiskt skulptera människokroppen. Den 38-åriga Sigrid fick sitt genombrott vid sekelskiftet 1900 med skulpturen Bebådelsen som köptes in av Nationalmuseum och därefter massproducerades för hemmen. Sigrid Blomberg var en betydande och omskriven skulptör i sin samtid men har trots det inte ägnats någon större uppmärksamhet i konstlitteraturen.

Röhss mausoleum – av Sveriges mest uppseendeväckande gravrum
Röhss mausoleum är beläget på Rikemanskullen på Östra kyrkogården. Gravmonumentet är byggt i solid granit med tillhörande lång trappa, en stenlagd terrass omsluten av murar med huggna stenbänkar. Mausoleet omges av fem bronsskulpturer, fördelade på två figurgrupper och en ensam kvinnofigur på mausoleets tak. Till höger om ingången syns en stående man och en sittande kvinna, Sorgen och till vänster om ingången finns paret Hoppet. Sorgen gestaltas av en man som gömmer huvudet i armen och en böjd, djupt sörjande kvinna. Båda vänder sig bort från betraktaren. Mannen och kvinnan i Hoppet vänder sig mot betraktaren men utan ögonkontakt.

Kupolen kröns av en kvinna som sträcker sina händer mot himlen, Uppståndelsen. Sigrid Blombergs inspirationskälla, renässanskonstnärerna, är tydlig. De nakna, sköna figurerna som är endast är lätt draperade, gestaltar något tillbakahållna känslor. Mänsklig sorg respektive hopp, allt presenteras väl inneslutet i den ärgade bronsen men gestalterna är ändå märkligt onåbara i sin storslagna behärskning. Utformningen av skulpturernas poser och kroppsvinklar vittnar om Blombergs känsla för uttryck och skicklighet att skulptera.

Sjungande flickor i brons
Sigrid Blomberg fick också uppdraget att utforma dekoren i brons för mausoleets dörr. Hon valde att utföra ett motiv i form av en flickkör omgiven av blommor i jugendstil. Flickorna håller notblad i sina händer. Dörren kostade 6000 kronor. När den var färdig tyckte fru Röhss att något saknades. Hon föreslog att en psalmvers skulle läggas till på notbladet. Sigrid Blomberg var av motsatt åsikt och ansåg att det förtog lugnet, det verkade rent av irriterande för betraktarens öga att försöka läsa orden. Fru Röhss gav inte med sig och Sigrid Blomberg sände till slut en nedpräntad psalmvers på ett guldpapper till fru Röhss och hoppades ”af allt hjärta hon tycker det är fult”.[1] Det är sista gången inskriptionen nämns.

Blomberg var inte ekonomisk oberoende och var därför tvungen att acceptera alla beställningar hon fick, vilket innebar att en dopfunt i barockstil till Gustaf Vasas kyrka fick gå före uppdraget på Östra kyrkogården fast fru Röhss bett henne skynda på med dörren. Hon skriver i ett brev 1905: ”Jag arbetar som om jag hade en piska efter mig och är orolig att både Arkitekten och Fru Röhss skall bli förargade på mig.”[2]

Interiören
Invändigt är mausoleet utformat som ett kolumbarium med nio nischer. Under åren 1900-1912 reser Sigrid Blomberg flera gånger till Rom och Florens, där hon undersöker vilken marmor som passar bäst för täckplattorna i kolumbariet. Hon beslutar sig för att använda carrara-marmor. Plattorna kostar 1100 kronor styck. Sigrid Blomberg sänder också förslag på askurnor till Fru Röhss och de diskuterar ingående hur mycket aska de skall innehålla. Det beror på om kropparna bränns med kista eller utan. Allt är möjligt att arrangera, enligt fru Röhss.[3]

Fönstren i kupolen släpper effektfullt in dagsljuset rakt på bysterna föreställande August och Caroline som Sigrid Blomberg skulpterade. På ett fotografi av Caroline Röhss 80-årsdag finns bysten av August Röhss med i rummet. Den utgjorde således ett minnesmonument i hemmet innan den kom att placeras i gravrummet. Troligen placerades de båda bysterna i mausoleet i samband med Carolines död, 1928.

Rykte om Blombergs skicklighet och känsla för gravvårdskonst sprider sig och år 1906 får Sigrid Blomberg ytterligare en beställning som rör gravskulptur. Viktor Rydberg hade avlidit 1895 och 5 år senare invigdes hans gravmonument på Östra kyrkogården, inte långt från Röhss mausoleum. Rydbergs änka Susen Rydberg vill beställa en sarkofagdekoration till det stora gravmonument som Hans Hedlund ritat, med motiv som illustrerar Rydbergs dikt De badande barnen. Sigrid Blomberg accepterar uppdraget.

Sarkofagen installeras 1908. Den är stor och upptar större delen av gravrummet. Änkan Susen Rydberg uttrycker oro för att den inte skall rymmas i gravkapellet. Installationen avlöper emellertid utan missöden. Reliefen studeras bäst om båda dörrarna till kapellet öppnas och man står strax utanför ingången. Motivet, en badande flicka och pojke är realistiskt utförda och inspirerade av ungrenässansen precis som utsmyckningarna på Röhss mausoleum. Motivet är väl valt eftersom lekande barn också är ett vanligt förekommande motiv på antika sarkofager. Sigrid Blomberg kom således att förhöja den konstnärliga kvalitén på ytterligare ett gravrum på Östra kyrkogården.

Den bittert ensamma Blomman
49 år gammal drabbas hon av en ögonsjukdom och slutar skulptera. Istället övergår Sigrid Blomberg till att binda böcker. Hon är en skicklig och ofta anlitad bokbindare. Nationalmuseum är en av beställarna.

De sista åren är fyllda av smärta då Sigrid Blomberg plågas av ledgångsreumatism och varken kan arbeta eller umgås med vänner. Hon tillbringar de sista åren hos sin syster i Karlstad där hon avlider 1941, 77 år gammal.  Ett brev några år innan hon dör avslutas: ”Din bittert ensamma Blomman.” [4]

/ Ritwa Herjulfsdotter, forskningsledare Röhsska museet

Litteratur
Bergström, Irja 2012: Skulptriserna, Alice Nordin och hennes samtida 1890–1940.
Eriksson, Marie 1996: Sigrid Blomberg den okända skulptrisen bakom kända verk. C-uppsats.


1 Ur brev från Sigrid Blomberg till Hans Hedlund 6/10 1907. GUB H 1969: 5.
2 Ur brev från Sigrid Blomberg till Hans Hedlund 22/11 1905. GUB H 1969: 5.
3 Ur brev från Sigrid Blomberg till Hans Hedlund 4/5 1904. GUB H 1969: 5.
4 Ur brev från Sigrid Blomberg till Beth Henning 4/12 1937 GUB KvinnSam.

Kategori: Om oss

Dela: