Panoramatapeten La bataille d’Heliopolis (1818)

  • Panoramatapeten La bataille d'Heliopolis, RKM 86-2011 Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet
  • Konservator Kerstin Lekholm arbetar med att retuschera panoramatapeten La bataille d'Heliopolis, RKM 86-2011 Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet

I slutet av 1700-talet började en ny typ av tapeter pryda väggarna i välbärgade hem i Frankrike. De introducerades under Världsutställningen i Paris 1806 och producerades fram till 1860-talet. De kallas för panoramatapeter och var avsedda att täcka väggarna i ett helt rum. Till skillnad från vanliga tapeter som har ett upprepat mönster, skildrar panoramatapeten hela landskapsscener som ger intryck av att vara ett enda stort måleri. Storslagna vyer från kända städer och länder, parklandskap samt mytologiska och historiska scener var vanliga motiv. Avsikten var att ge en rumskänsla där man befann sig mitt i landskapet.

Detaljrikedom
Panoramatapeten ”La bataille d’Heliopolis” (RKM 86–2011) tillverkades omkring 1818 av Firman Charles et R. Delay de la rue Lenoir i Paris. Konstnären som målat förlagan hette Jean Julien Deltil (1791–1853). Den föreställer den franska armén som besegrade turkarna under general Klebers ledning på slätterna vid Heliopolis i Egypten år 1800. Hela motivet utgörs av 30 våder som är 53 cm breda. Trots det stora formatet är förlagan mycket noggrant tecknad och varje detalj är exakt återgiven såsom soldaternas uniformer och officerarnas gradbeteckningar. I museet finns ett större väggfält med nio våder samt sex mindre fragment från denna tapet.

Handtryckt tapet
Att tillverka en panoramatapet var en omständlig process där motivet först tecknades på kartonger i samma storlek som den färdiga tapeten. Teckningen överfördes till träplattor av päronträ. Varje del av motivet skars sedan ut för hand och fick en egen trästock. Till de största och mest komplicerade kompositionerna användes ett hundratal olika färger och flera tusen olika trästockar. Först gjordes bakgrunden, d.v.s. himlen, som målades i en ljusblå färg och tonades på vissa tapeter mot rosa vid horisonten.På denna bakgrund trycktes sedan landskap, byggnader och människor. Det var endast möjligt att trycka en färg i taget eftersom varje färg måste torka innan nästa trycktes. Panoramatapeter sattes samman av trettio till fyrtio tapetvåder där varje våd innehöll en del av det stora motivet. När väl ett motiv var klart kunde det tryckas i stora upplagor. En första upplaga var omkring 150 stycken men om motivet blev populärt trycktes flera hundra kopior. Många hade klara, rena färger men vissa tapeter trycktes också i gråskala, så kallade grisailletapeter.

Välavvägd komposition
Framställningen av dessa tapeter var dyrbar och tidskrävande och utfördes med stor hantverksskicklighet, där varje tapet var ett konstverk av högsta kvalitet. Trots sina stora ytor med mängder av figurer och omväxlande landskapsbilder är de väl avvägda i komposition och färgskala.

Läs mer om tapeten i ”Sök i samlingen”.

Kategori: Samlingen

Dela: